Vilket ledarskap som tillåts är avgörande

I veckan har vi fått ta del av något som jag faktiskt själv inte riktigt har förstått fullt ut ännu. Min eminente kollega Mikael Wiklund, ansvarig för introduktionsprogrammet på Ådalsskolan, har förändrat världen. Jag återkommer till just vad han lyckats med.

Min erfarenhet av offenlig sektor har hittills till stor del varit uppgivenhet. Att ha arbetat på en skola som hade en huvudman vars huvuduppgift var vård (Landstinget) och sedan övergå till kommunal verksamhet har till stora delar präglats av att "vissa saker inte går att påverka".

Personligen, eller rent av privat, kan man ju ha olika åsikter om detta. Men jag har mest tänkt på detta utifrån vårt uppdrag. Vi vet att dagens generation inte bryr sig om strukturer. En av Sveriges främsta ledare,  Johanne Frelin säger så här om dagens unga och ledarskapet som behövs:

"Hur definierar du morgondagens ledare?

Som någon som måste kunna leda morgondagens medarbetare. Dagens unga är enormt globala, sociala och demokratiska. De kommer inte att stå ut med ett hierarkiskt ledarskap. Sedan måste morgondagens ledare också kunna arbeta i team – och låta medarbetarna ta ansvar och fatta egna beslut.

Hur måste man vara för att klara av att leda sådana medarbetare?

Man måste vara väldigt lyhörd och jobba mycket med värderingar. Dagens unga motiveras inte nödvändigtvis av att tjäna pengar, så man behöver vara enormt inspirerande. De vill förverkliga sig själva, växa som personer och tillföra världen något. Bonusar är helt bortkastade på många av dem." (Chef.se)

Jag brukar så fort jag får chansen lyfta fram att Ådalsskolan är en kommunal skola. Genom olika satsningar och genomföranden har vi visat att tjänstemän och politiker visst kan vara innovativa och utveckla verksamhet som är offentlig. Nu när olika typer av utvecklingsområden uppmärksammas nationellt ställer jag också frågan: är det rimligt att det som nu lyfts fram har krävt civil olydnad, lagbrott och allmän tjurighet? Min och den äldre generationen kanske orkar med detta men enligt analyserna av den kommande yngre generationen är det här inte framgångsreceptet. Särskilt för orter där man är i behov av att yngre, inte sällan yngre kvinnor, väljer att bosätta sig, är ledarskapet helt avgörande. Ingen är intresserad av en vardag där hinderslöpning är livet. Att våga ifrågasätta och få till förändring är vad som krävs.

Det som rektor Wiklund har lyckats med är att, till skillnad från en hel del konstaterande myndigheter, vara genomförare. Han såg en möjlighet, tog tillvara på den och har nu troligen fått till en lagändring. Han är inte en bara en symbol för tillämpning av skollagens portalparagraf, utan även ett exempel på vilken typ av ledarskap som kommer att behövas för att vi ska kunna få unga att tro på vår skola, och i förlängningen vår kommun.

Ådalsskolans framgångar är till stor del tack vare att vi småchefer har våra högre chefer och politiska ledare i ryggen. Utan dem väger man ganska lätt, såväl i vardagliga myndighetsutövningen, som i dessa typer av kamper. Några länkar till rektor Wiklunds bedrifter hittar ni här:

http://www.allehanda.se/angermanland/kramfors/skola-bryter-mot-lagen

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/gamla-lagar-far-inte-stoppa-kreativa-skolledare-11902

http://www.dn.se/nyheter/sverige/fjarrundervisning-far-kritik/

http://www.allehanda.se/angermanland/kramfors/undervisning-kan-tillatas


.

Rektorn Taggar