Exempel på vad som kan ske i ett skolsystem


Tidigare har vi skrivit om hur ogenomtänkta reformer ökar bristen på lärare.

I dessa tjänstefördelningstider, när åtminstone jag är djupt nere i kurser, poäng och lärartjänster, hör jag väldigt mycket om skolan, vad som borde vara och önskemål från olika parter. De allra flesta har dessutom kloka övergripande tankar. Jag har alltså inget emot tyckarna, eftersom de allra flesta fokuserar på att samhället i stort ska fungera och att övergripande målen (likvärdighet, demokratiuppdraget, uppfostran/kompensation för hemmets brister mm) ska uppnås på ett bra sätt.

Men låt mig ge exempel på hur vardagen ser ut i detaljerna. Ett exempel på hur olika reformer kan skapa onödiga svårigheter i redan prekär situation.

Vad vet vi?

1. Lärarbrist. Senast Skolverket som slår larm ifall nu någon inte tror det vi vittnade om i debattartikeln ovan.

2. Bl.a. kommunaliseringen har bidragit till att skolor måste hantera sin ekonomi på många olika sätt. Vissa har förutsättningar, andra har inte det. Varje kommun kan argumentera på sitt sätt och varje ekonomichef, kommunchef, förvaltningschef, verksamhetschef, kvalitetschef, utvecklinsgchef mfl kan ha sin ideologi om hur saker och ting ska vara.

3. Sedan 2011 är det en tydlig uppdelning mellan studieförberedande och yrkesprogram. I samband med denna uppdelning upprättades nya kurser, som benämndes 1a, 1b, 2a, 3c osv.

4. Studie- och yrkesvägledningen har fått nya utmaningar och att vägleda eleverna i behörigheter till olika utbildningar kräver både gedigna kunskaper och pedagogiska insatser, eftersom systemet inte är helt begripligt ens för vuxna i alla lägen.

Så vi har ont om lärare, vi har ambition (kravet) att hålla nere kostnaderna, måste dela upp kurser på olika program och kunna ge eleverna behörigheter och dessutom informera dem rätt och i tid.

Så här ser tjänsteunderlaget ut för kurserna i ämnet historia:

Kurs Antal elever Samläsning
Historia - Grundskola ca 25 Nej
Historia 1a1 14+5+6 Ja
Historia 1a1 28 Nej
Historia 1a1 10+20 Ja
Historia 1a2 5 Individuellt val
Historia 1b 17+4 Ja
Historia 1b 20 Nej
Historia 2a 10 Nej
Historia 2b - Kultur 6+9 Ja
Historia 3 3 Nej

I det här läget känner jag att kursen Historia 1a2 med 5 elever kan (med hänvisning till de 2 första punkterna ovan) utgå.

Men då tillkommer följande komplikationer (som min tack och lov både kompetenta och vakna SYV konstaterar):

1. den är behörighetsgivande och kan således vara viktig såväl för yrkeselever som för elever på teknikprogrammet.
2. den ofta får fler sökande under läsårets gång pga kursbyten och att elever får syn på kursen då de läser Hi1a1.
3. vi behöver någon till 50 poängskurs som kan kombineras exempelvis med Psykologi 1 eller för att en elev pga programbyte hamnar på ojämnt poängantal.

Än en gång: med hänvising till hur verkligheten ser ut i punkterna ovan, är det verkligen, verkligen nödvändigt att organisera kurserna på det här sättet? Är det verkligen helt avgörande om en elev läser 1a, 1b, 2a, 2b osv. i kurser som historia, naturkunskap mfl?

Förstår de högst beslutande att ekonomer tittar på siffrorna och undrar (och faktiskt har så mycket indirekt makt att de kan besluta över huvudet på rektor) att utbudet ska kapas? Det är nämligen så jag har uppfattat att allra flesta ekonomer resonerar. Minskar antalet elever ska antalet program minskas, åtminstone gällande gymnasiet. Problemet är att med nuvarande upplägg måste du skära ner groteskt mycket i både program, inriktningar och kurser, att det faktiskt t.o.m. vore grammatiskt inkorrekt att kalla det för "utbud". Vi måste hitta på nya ordformer för att inte ljuga för eleverna. Ta Historia 3 som exempel. Jodå, det går att byta ut kursen mot andra programfördjupningar men det hjälper inte gruppstorleken i alla lägen och huvudsyftet för kursbytet ska ju inte vara att jag vill ha större grupper. Det ska ju vara vad som ger bästa utbildningen för eleverna utifrån deras inriktningsval.

Vi har så mycket bättre användning av våra lärare än att göra sådan uppdelning som ovanstående förteckning och övriga liknande kurser kräver. Naturligtvis finns det sätt att gena i kurvorna. Att lägga ut färre timmar, slå ihop grupper trots mycket goda skäl att låta bli, låta eleverna läsa under "handledning" mm. Men vi har valt en väg där vi faktiskt vill följa författningarnas intentioner, ge eleverna tiden som behövs och inte hitta på lösningar som i de allra flesta fallen drabbar de minst motiverade.

När jag föreläser och talar om skolutveckling i motvind, så är det precis sådana här exempel som jag menar.

Medan IS rekryterar för fullt och bränner folk levande i bur, Boko Haram kidnappar och mördar vidare, utanförskapet växer mm. så genomför vi, i ett välutvecklat civilicerat land, hårklyverier på sådan detaljnivå att vi inte bara missar förbättringsmöjligheter, utan t.o.m. försämrar redan problematisk situation. Våra övergripande mål är mycket viktigare än att detaljer ska skilja utbildningen åt. Kom nu ihåg att ett av huvudsyftena med reformen var att minska avhoppen från gymnasieskolan. Dessutom skulle IV-programmet inte vara så stort, varför Introduktionsprogrammet skapades.

Jag hoppas att Skolkommissionen ser sådant här plottrighet och kan hitta smarta lösningar. Den enorma utmaning som det innebär att skapa ett bra skolsystem för alla är jag och många andra medveten om. Men bra skolor måste få större flexibilitet att anpassa organisationen till verkligheten, särskilt om hela Sverige ska leva. Och dåliga skolor måste få hjälp att utvecklas. I det här fallet kan jag inte tänka mig att den här uppdelning har bidragit till någon större framsteg för tidigare dåliga skolor att bli väsentligt bättre. Men för oss som är där vi är geografiskt har det lyckats försvåra.

Med hopp om att ingen ekonom med makt över vår skola läser det här blogginlägget, önskar jag alla god natt!

.

Rektorn Taggar