Starkt politiskt stöd lokalt - men det behövs mer

På förekommen anledning, baserat på följande aktuella underlag:

Blogginlägget "Exempel på vad som kan ske i ett skolsystem" kom ut strax innan TV-intervjun. Jag talade med fantastiskt duktiga reportrar under 30-40 minuter, och intervjun är som vanligt kärnfull på 1 min 40 sekunder. Nedan skriver jag lite mer om vilka frågor som jag tog upp. Dessa frågor är nämligen högst relevanta med koppling till hur skolan (i detta fall gymnasieskolan) finansieras, hur det är att leva i kommunalekonomin och hur lokala politiker som kallats för "amatörer" av en viss minister kan visa sig vara våra hjältar i slutändan.

Gällande lärarbristen tog jag upp följande:

Läget just nu

  • Tack vare vår storlek och pensionärer, lyckas vi leverera kvalité.
  • Kommande 3 åren dock väldigt tuffa om det ser ut på samma sätt på arbetsmarknaden.
  • Akut brist idag: kemi, matematik, biologi, naturkunskap, moderna språk, svenska som andra språk.


Nyligen genomförda reformer

  • Eldat på lärarbristen: lärarlegitimation, förstelärarreform.
  • GY11 försvårat effektiv användning av resurser (kursupplägg, uppdelningar av programmen mm.). Särskilt i glesbygd/landsbygd, d.v.s. på mindre isolerade enheter.
  • Gett ekonomer orimliga förväntningar på kostnadsreduceringar enligt utbud/efterfrågan istället för behov av utbildning/behörighet och kompetensförsörjning. Ger sämre stabilitet och planeringsmöjlighet när vi följer kommunalekonomin. I princip vill jag påstå att att gymnasieskolor är serverade på silverfat i ekonomers våld, om inte den lokala politiska nämnden (eller motsvarande) är beredd att tänka annorlunda (exempel på detta finns nedan).


Vilka konsekvenser ger lärarbrister?

  • Kortsiktigt
    • Måluppfyllelse i befintliga kurser är givetvis i fara när läraren inte har tillräcklig kompetens.
    • Skolutveckling (Trygghet och studiero, Likabehandling, Elevhälsoarbete) grundläggs i klassrummet genom kompetent personal med ledarskapsförmågor.

  • Långsiktigt
    • Vi uppmanas att ”ta hand om befintlig personal” nu när det är lärarbrist. Det är mycket svårt om vi inte kan fylla på med kompetenta kollegor. Dessutom skapas en rörligare arbetsmarknad vilket innebär att skolan, som kräver stabilitet på alla poster, inte kan ge sin personal förutsättningar för god skolutveckling.
    • Ökat gap gällande likvärdighet och demokrati. Endast en part som vinner och det är mörka krafter i och utanför Sverige.

Vad göra åt problemet?

  • Kortsiktigt
    • Fjärrundervisning måste finnas som laglig möjlighet, som min kollega hårt driver.
    • Fler vägar in i yrket, t.ex. att kommunen anställer på heltid men staten står för lönekostnaden för den del av tjänsten som utbildningen omfattar. Varför? För att en kommun kan inte och skall inte kompensera för 25-30 års vanskötel av lärarförsörjning. Dessutom kan en anställd enkelt flytta inom landet och en huvudman, inte sällan i mindre kommuner kan då ha fått finansiera en utbildning som staten fortfarande har nytta av, men inte den kommunen. Detta är inte rimligt.

  • Långsiktigt
    • Borgfred kring skolfrågor. Titta bara på Twitter när OECD kom med senaste rapporten. Alla partiföreträdare fick sin bild bekräftad och basunerade ut det. Undra hur i hela världen detta är möjligt? Det är som om en person skulle vara både äldre och yngre än någon annan...Någon måste väl ändå ha lite mer rätt än någon annan?
    • Frågorna är av större karaktär och omfattar finansieringen av skolan, huvudmannaskapsfrågor mm. Enligt min mening är Skolkommissionen med Anna Ekström i spetsen sista chansen att vända utvecklingen, om det ens är möjligt. Samhällsutvecklingen, såväl nationellt och globalt tyder på att vi på något sätt vill ha en värld med ökade skillnader och att de bästa blir bättre och de sämsta sämre, oavsett vad det gäller.
    • Lyssna på våra skolmyndigheter. Vad är det för vits att ha Skolverket och Skolinspektionen om man ändå inte tänker ta deras larmrapporter på allvar? Det påpekar Per Kornhall i ett blogginlägg här.

  • Personligt
    Jag togs själv emot för 26 år sedan och är här tack vare utbildningssystemet. Minskade resurser slår hårt mot Sverige. Jag och min personal är övertygad om att vår fantastiska kommun och nationen Sverige förtjänar mer än den samhällsutveckling vi ser idag. Tänker göra allt vad vi kan, med och ibland mot författningarna för att vända utvecklingen, med utgångspunkt i elevens bästa.


Gällande IT-system i skolan

Skolverket skrev 2011: ”It-kompetens kommer att genomsyra examensmål och ämnesplaner i den framtida gymnasieskolan. Men det blir inte ett eget ämne obligatoriskt för alla elever. Exakt hur detta skall utformas i praktiken lämnas åt skolhuvudmän och skolor att avgöra. Det är de som ska verkställa reformen.”

Jag finner det märkligt att människor idag är förvånade över att vi har 290 + alla fristående huvudmäns sätt att göra detta. Det var ju det som var meningen ju!

Om det är bra eller inte att ha det på detta vis finns det olika åsikter om men faktum kvarstår, så här vill ju myndigheten och staten ha det.

Men ett annat bekymmer är det administrativa stödet. Idag domineras marknaden av några fåtal leverantörer. Dessa stänger in datat och delar inte med sig, samtidigt som de försöker sälja vår egen information till oss för höga summor. Det är helt oacceptabelt, och om det är möjligt, hoppas jag innerligt att staten tar ett ansvar även för denna del. Som jag säger i intervjun ovan, kommer vi själva att ta tag i frågan. Därför är jag engagerad i den här styrgruppen, men jag tycker inte att andra skolor som kanske inte har resurser på samma sätt, ska lämnas i händerna på leverantörer. Jag håller med om att administrativa kostnaderna ska ner, som våra ekonomer påpekar, men det förutsätter att systemen som behövs finns på plats. Annars riskerar vi elevernas rättssäkerhet och en osäker myndighetsutövning.

Gällande resurstilldelning av politiken

Jag har tidigare skrivit flera blogginlägg där jag tillsammans med personalen m.fl. ärligt tackat vår politiska nämnd för deras helhjärtade stöd, och enighet. Enigheten betyder så ofantligt mycket för mig och min kollega, som ska leda verksamheten i en omvärld där risken att misslyckas är mycket större än chansen att lyckas.

Några exempel på hinder från omvärlden, och vår ärliga uppskattning till högre tjänstemän och politiker finns här:

Så det Pasi Sahlberg påpekar i artikeln som länkas till ovan är mycket viktigt att ta hänsyn till. Men vi kan inte begära mer av våra lokala politiker. Vi behöver hjälp från staten utöver den enighet som råder lokalt. Mindre kommuner kan inte förväntas spara sina utbildningssystem i ram. Det stämmer inte med förväntningen från lokala näringslivet eller elevernas förväntningar och önskemål. Därför, och här kommer exemplet på att vår nämnd faktiskt tänker annorlunda, är det oerhört glädjande att vår politiska nämnd genom sina beslut signalerar att vi minskar resursnyttjandet, men samtidigt aktivt och offensivt satsar på utbildningsplatser baserat på lokala näringslivets behov, elevernas möjligheter till högre utbildning och profiler som kan skapa högre motivation för eleverna. Dessa lokala satsningar löser inte alla våra problem med t.ex. lärarbrist, men det ger åtminstone flera öppna ansökningar i månaden om att arbeta hos oss för att vi är en offensiv skola. Så än en gång, jag hoppas att Skolkommissionen skyndsamt får gehör för de säkerligen kloka förslag som de lägger fram, och att den politiska enigheten som behövs på nationell nivå, infinner sig med blixtens fart.

Helt omedveten om förändrade vindar är jag inte heller. Idag förtroende kan innebära sparken imorgon, men det förändrar inte det faktum att hittills har vi haft allt det stöd som vi önskat. Hoppas att vi kan leverera fortsättningsvis också. Detta är iallafall det budskap som jag skickar ut när jag föreläser runt om Sverige om varför vi har den skolutveckling vi har, trots en omvärld av motvind.

.

Rektorn Taggar