Exempel på utvecklingskultur och moderna verktyg

Efter publiceringen av nyheterna med anledning av SKL:s öppna jämförelser har jag fått många frågor, vissa väldigt konkreta, om hur vi arbetar med olika frågor. Det har handlat om elevhälsoarbete, trygghet och studiero mm.

Men jag har också försökt förmedla, både via bloggen och andra kanaler hur olika aktiviteter i skolvardagen kan förebygga en del tråkigheter. Här följer ytterligare ett exempel på framgångsrikt samarbete.

Vi införde för två år sedan obligatorisk programmering för alla elever, oavsett gymnasieprogram. Eftersom vi har en sund utvecklingskultur behöver skolledning och personal inte bråka om frågan. Utan ledningen ska tillhandahålla relevanta verktyg, utbildning och arbetsmiljö som möjliggör obligatoriet. En av våra lärare på datainriktningen tog bollen. Och jag som rektor har banat väg genom en del organisatorisk gräsklippning. Och vips, har våra elever, egna gymnasieungdomarna alltså, börjat utbilda våra lärare i programmering. Senaste tillfället var i torsdags eftermiddag. Då hade eleverna ytterligare grupp från personal, tredje gången i ordningen, som utbildades. Bland dessa fanns också en vaktmästare och en administratör. Varför är det viktigt? Jo, en skola med verklig utvecklingskultur får med hela personalstyrkan.

Då vet även övrig personal vad som händer i klassrummet. Det gäller så väl likabehandlingsarbete, elevhälsoarbete som mer nischade kunskaper, som programmering. Därför sätter sig icke lärarpersonal bredvid en matematik- och fysiklärare i det här fallet och lär sig tillsammans. Min glädje över det här i organisationen? Oändlig!

Men det tar inte slut där. Våra elever håller faktiskt bara på att repa med personalen. Eleverna ska ut till en mellanstadieskola och lära yngre barn programmering!

Och vad gör min personal då? Jo, de förbereder eleverna inte bara genom undervisningssituationen. Utan de fejkar t.o.m. skeenden! Läs undervisade lärarens mejl nedan, lite anonymiserat:

////
På torsdag em körde vi sista repet inför [grundskolans namn] v: 46-48. Vi hade tre nya från personalen som fick en första inblick i programmering.
Vi lät en av deltagarna komma 20 min sent för att se hur gruppen skulle hantera det. Gick bra, deltagaren fick enskild undervisning tills hen var i kapp.
Grabbarna har träffat [rektorn för grundskolan] och fått en del instruktioner om hur man är ett gott föredöme.
I dag på fm gjorde vi de sista justeringarna med datorerna i den provisoriskt uppbyggda datasalen på [grundskolan].
Kommer att assistera grabbarna under uppstarten på måndag morgon.
Levererar några bilder från torsdagens rep och dom bilderna har tillstånd att publiceras.
////

Ja, vad säger ni? Eleverna gav berörd personal enskild undervisning tills hen var i kapp...Lärarens fick anpassning i undervisningsgruppen kan man säga.

Nu när vi har minst 4 program som systematiskt gör detta, d.v.s. utbildar andra vill jag tala om vilka teorier jag har kring positiva effekterna av detta arbetssätt:

  • Vi bör öka kontakten mellan människor. "Interpersonal skills" lyfts fram som mer och mer viktiga för samhällsmedborgarna idag. Detta når vi inte genom ökat ensamarbete i olika former. Vi når dem genom att erbjuda mötesplatser mellan människor där temat för samtalet är styrt av våra författningar och den enskilda elevens intressen i lämplig utsträckning.

  • Om du som läsare och förhoppningsvis bedömningskunnig individ hör talas om detta arbetssätt, tror du att eleverna har bättre eller sämre förutsättningar att nå högre betyg? Den lärare som ser eleverna tillämpa sina kunskaper, resonera, analysera, förklara, självständigt arbeta med andra människor - kommer den läraren att ha bättre underlag och möjligheter till högre betyg eller sämre? Och vad jämför jag med kanske du undrar? Jag jämför arbetssättet som var innan det här. Dvs. klassrum, fejkade uppgifter, föreläsningar mm. Nu är föreläsningarna och uppgifterna menade att användas strax efter i verkliga situationer. Kan vi dra slutsatsen att möjligheterna till högre måluppfyllelse ökar?

  • De yngre barnens kunskaper ökar för såväl programmering som gymnasieutbildning. Intresset kanske inte ökar, men de får mer kunskaper. Och mer kunskaper är ingen emot, eller?

  • Interaktionen mellan skolor, att öppna dörrarna mellan rektorer och lärare, mellan elever och kollegor är enligt mig enskild viktigaste faktorn för en skola att bryta sig ut gammalt tänk. Ska utveckling ens vara möjlig på en skola, måste öppenhet råda.

  • Ojante. Eleverna och personalen vågar sticka ut på olika sätt. Eleverna växer. Oj vad våra elever växer när de får ta hand om andra. Spelar ingen roll om det är programmering eller om det är barnvakt på vårdnadshavarmöte eller ansiktsmålning. Våra elever växer!

  • Eleverna får också insikt i vuxen-/lärarutmaningar. Att en elev kommer sent, vad innebär det? Det fick de uppleva. Vad innebär det att vara en förebild? Vad ska du göra när du hör mellanstadiebarn skrika fula ord? Allt detta är insikter, mjuka värden, som i min värld är en grundförutsättning för svensk måluppfyllelse. Och då blir uppdraget hitta sätt att förverkliga dessa.

  • Interaktion mellan lärare och elever i sådana här situationer - tror vi att interaktionen har en förebyggande och dämpande effekt på skolmiljön? När människor får interagera utifrån olika roller ökar förståelsen mellan dem, är min övertygelse.

Det finns massor av fler fördelar men jag nöjer mig där. Jag är mest glad över personal och eleverna vi har på vår skola. Nedan ser ni några foton från senaste tillfället.

  IMG 0283 IMG 0284
  IMG 0285 IMG 0286
.

Rektorn Taggar