Rektorn taggar

Baskunskaper - så säkerställer vi mottagandet

2017-01-18

Ådalsskolan har haft en fantastisk utveckling de senaste åren. Vi har som pricken över i:et också visat hur vi höjt måluppfyllelsen i jämförelserna 2015 och 2016.

En bra och professionell skola nöjer sig inte med det. Inte bara för att lagstiftningen kräver ständiga förbättringar, utan den egna pliktkänslan och professionaliteten eftersträvar förbättring. I våra analyser så ser vi att det är vissa elevgrupper vi inte når på samma framgångsrika sätt som vi nått övriga. Det är oftast de eleverna med lägst grundkunskaper, minst studievana och troligtvis därav lägst studiemotivation. Så vad gör en professionell organisation i det läget?

Vi kan börja med vad vi inte gör: Ådalsskolans personal gör sig inte till offer och börjar skylla på andra. Vi konstaterar inte hopplöshet pga. resursbrist, elevernas hemförhållande, socialtjänsten, polisen, Landstinget, grundskolan osv. Det vi gör är att förbättra det vi kan inom ramen för våra egna fyra väggar för att nå lagstiftningens krav. Det betyder att om vi vill utveckla skolan vidare måste vi rikta vårt fokus till elevgruppen ovan.

Undervisande lärarna har noterat att vi har elever som verkar sakna mycket grundläggande kunskaper när de på börjar gymnasiet. Här räknar vi inte med de elever som påbörjar IM och har underkänt i något/några ämnen. Här talar vi om elever som är fullt behöriga för gymnasiestudier. Exempel på sådana brister är att inte veta skillnaden mellan ”is” och ”are” i engelska eller inte kunna räkna ut 2x + 1 = 5 i matematik. I svenska kan det vara helt omöjligt att läsa ett stycke text och plocka ut det viktigaste i texten.

I det här läget väljer vi att agera för att anpassa vår organisation. Vi skulle alltså kunna skuldbelägga andra men det är inte vår skolas uppgift. Vår uppgift är att ta hand om eleverna såsom de anländer till oss. Efter att ha tagit del av vår personals erfarenheter, sett vad Lina Axelsson konstaterar här och även läst vad t.ex. Stockholm har för verktyg och utmaningar har vi formulerat åtgärder för stöd. När eleverna sökt till Ådalsskolan kommer de att få information om skolan och samtidigt bjudas in till skolan för en dag av kunskapskartläggning. Vi vill kartlägga bl.a. grundläggande kunskaper i svenska, matematik och engelska. Vi vill också få reda på ifall det finns någon särskild svårighet med några moment i dessa ämnen, t.ex. muntlig framställan inför grupp. De elever som inte kan delta vid första kartläggningen kommer att få genomgå den senare så vi erbjuder fler tillfällen. Utifrån denna kartläggning kommer vi att planera för resursfördelningen så att vi är redo att ta emot eleverna utifrån deras egna och individuella förutsättningar i mycket högre grad än vi är idag. Om en elev med högre ambitioner än E och gymnasieexamen, men med stora kunskapsluckor, vill nå högre betygssteg, kan detta innebära en längre studietid än tre år. Givetvis kan en elev tacka nej till sådan möjlighet men vi kommer att utifrån våra erfarenheter i skolan att rekommendera de lösningar som visat sig fruktbara enligt systematiska kvalitetsarbetet.

Jag skrev ”verkar” tidigare. Anledningen till detta är att vi idag har ett läge där vissa elever med låg motivationsgrad kan få för sig att om de säger ”jag kan inte” eller ”jag har aldrig lärt mig det där” så sänker vi ribban för det. När eleven väl sitter hos elevhälsopersonal och får klart för sig att kunskapsluckor innebär mer jobb för att ta igen, så lägger eleven in en annan växel och vips – kunskaperna finns där! Det krävdes bara en annan mentalitet och attityd! Det är enligt min mening en stor resursslöseri om vi inte upplyser eleven i tid om konsekvenserna av kunskapsluckor. Varför ska eleven först hamna efter för att sedan gasa fortare och hinna ikapp? Vår mobilisering kring detta koncept av stödåtgärder ska ses som en lika tydlig signal som eleven som har förmågan och kunskaperna, som till vår egen organisation och resursfördelning.

Någon kan fundera på lagligheten kring detta. Märkligt nog är det ingen som frågar efter lagligheten i att gruppera elever i 30–tal och sedan ge en enda lärare uppdraget att få ihop individualiseringen enligt lagstiftningens krav. Ådalsskolan åtgärder är alltid utformade så att de förbättrar situationen. Om det är så att vi i våra nya åtgärder – vilka de än är – bryter mot något så betyder det att vi bryter mot fler sådana om vi inte genomför förändringen. På det sättet är det också med rent samvete och stor beslutsamhet som vi genomför våra lokala reformer.

Viktigast av allt, återigen: Ådalsskolans uppgift är att ta hand om eleverna såsom de anländer till oss.

Förvaltningen kommer att tillsätta en arbetsgrupp som ska öka samarbete mellan stadierna och föra frågan vidare. Största effekten når vi genom tillsammansarbete!

Rektorn Taggar